Tillit

Heej :)
Jag vet att jag inte skrivit här på ett tag nu men vafan det gav sig vika ;)
Ja det har hänt mkt på sista tiden.. men det värsta va nog idag :(

Babe va inte på topp idag och sen hände en tillsak som jag själv inte kan fatta..

Att bara göra så som hon gjorde va inte alls snällt som en vän , en vän håller alltid fast i dom den älskar och tycker om inte lämnar för att man ogillar dens partner, eller utseende eller annat här i livet. Man bara gör inte så.. men det finns ju folk till allt som sagt va.. och det är rätt synd att det hände, visst jag tyckte inte om att dom pratade med varan men vafan skulle jag göra?, han har ingen annan han pratar med så mkt som henne och hon fick han på bättre humör än vad jag fick han på.. så visst jag vet jag skrev en massa saker om henne i förra inlägget men jag håller sten hårt vid det än oxå.. men detta handlar nu inte om mig längre utan om den jag älskar och tycker om .. och jag är inte ens sån person som säger saker om någon jag inte känner, men just i det tillfället med förra inlägget hade jag rätt i det.. men ja i verkligheten i det sociala livet där utanför dörren så kan jag bara inte prata om det, inte om henne iaf, jag snackar inte skit om andra jag inte känner på det sättet utan bara för mig själv.. där ingen kan höra det.. för då blir ingen sårad.. men ja hon .. kan inte ens komma p ord för vad hon är idag..

men jag vet om det att babe inte mår alls bra nu.. men det har han heller inte gjort tidigare men nu är det änuvärre.. jag önskar ibland att människor kunde låta vara andra, och inte döma dom för vad andra säger till dom om den andra.. utan att lära känna personen först och sen tala.. men ja på sista tiden.. har jag fått så stora skuldkönslor för att jag är i Babes närhet att jag gjorde mig själv illa en gång.. den lördags natten..natten innan jag skulle åka till stockholm.. men jag va så rädd för att göra ett misstag till.. så va tvungen att se mig själv lida en stund och inse verkligheten för vad det gör mot oss.. och man kan välja alla vägar i livet, det är aldrig försent för att ändra på sig...

jag önskar att jag visst mer om vad han tänkte på.. vad han känner och tycker.. i en lugn miljö där bara han o jag är.. frihet.. det längtar vi till.. det har vi gjort längfe nu..

jag vet inte om jag kommer skriva så mkt mer här och nu.. För ska börja med dagbok.. då kan jag gå in på mer ditaljer och så.. där ingen kan se.. hur jag mår igentlligen.. där ingen kan såra förutom mig själv..

men ha det bäst nu så ses vi kanske nästa månad :)
Puss Simone(:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0